The Calavera.

Skrivet på loading. se ungefär igår:

”Alltså, Cube har egentligen aldrig vart en favvo hos mig. Det han gjorde med NWA kommer jag alltid att hatälska och det han gjort som soloartist kan jag inte direkt bedöma. Att då få höra en skiva med honom 2008, cirka 20 år efter Straight Outta Compton, är för mig bara en bekräftelse på att hans bäst före datum är passerat sedan länge. För visst har han intressanta idéer till låtar (Hood Mentality, Cold Places, Thank God) men beatsen och hans sätt att rappa på (som jag har oändligt svårt för) går inte hem hos mig överhuvudtaget. Att han sedan tar med sådana som ”Doughboy” visar bara prov på dåligt omdöme.

Men det enskilt största problemet tror jag är det faktum att han vill vara så nu-tid att han letar upp riktigt feta beats (läs; Get Use To It) när de inte passar honom på något sätt. Att The Game äter upp honom så det blir pinsamt visar hur dålig han är på att välja beats (fast jag hade inte sagt nej till en Game-version av låten på L.A.X.). Den Cube jag gillar är den som använder sig av den lite lugnare sortens beat där han rappa (Today Was A Good Day) som han gör i ”Stand Tall”. Fast som sagt är min kunskap om Cube i stort sett obefintlig.

Men Cube kan ju faktiskt det här med lite snabbare beats. Han har helt enkelt blivit gammal.

Synd, men inte alls överraskande när jag tänker igenom det.”

Idag, har jag med lite mer kött på benen bara kunnat hålla med mig själv. Raw Footage är verkligen ingen höjdare. Cube rappar på ett sätt som jag har oändligt svårt för att uppskatta, beatsen är av standard mall 1A (beats från södern ska det sägas) men samtidigt är det något med det Cube säger som jag vill uppskatta.

Synd att jag inte gillar hur han säger det, för det han säger är allt som oftast väldigt vettigt.